Snigel.
Jag identifierar mig med en snigel. Tar alltid lite extra lång tid för mig att göra saker. Sen går jag och äter långsamt. Sthlm har gjort att jag blivit en leopard i jämförelse med snigeln. Känner mig snabbast i tunnelbanorna. Irriterar mig över alla sniglar som är alldeles för långsamma och står för mycket i vägen jämt där jag går. Detta tänk hade jag inte innan jag flyttade hit. Då gick jag där som den snigel som jag är och lät mitt lugna gung gunga mig sakta till linjen jag skulle åka med. Vet inte om detta är bra eller dåligt. Iofs bränner jag fler kalorier än vad snigeln inom mig gjorde.
Håkan sjunger " far inte till Stockholm, för du blir aldrig mer densamma... " Vad håller på att ske med mig!
Skämtodsido. Anna är ju alltid Anna och kommer att vara vilken plats än hon är i världen. Säg till mig när jag börjar använda canada goose jacka, sveamössa och snowjoggings. Jag ber er, säg till mig och skicka mig till närmsta intag.
Idag har jag varit på cityakuten. Dr Carter tog emot mig med öppna armar, han undersökte mig mycket noggrant, bjöd mig på varm choklad med grädde. Såklart fick jag mjölkmustasch och han använde sin doktorläpp för att ta bort mustaschen.
Nej, detta var då cityakuten vid hötorget. Men mina fantasier fick flöda där inne som ni märkte ovan. Kunde ju varit så faktiskt? Well. Gick dit för att kolla hur läget var, lite på order från mina medarbetare eftersom har jag någon slags smittbar sjukdom så råkar ju hela förskolan ut för den. Frisk var jag, fast diagnos genomförkyld, vilket hör den härliga hösten till. Fick sjukintyg och medicin. Inget kommer att användas. Naturen får krya på mig.
Annars har dagen varit sisådär. Äldre damen jag jobbar med börjar gå mig på nerverna. En människa som ska synas så mycket och höras jämt gör mig spyfärdig. Hon pratar jämt om sitt eget och därmed är hon inte ett dugg intresserad av oss andra. Överhuvudtaget. Börjar lära mig att stänga av öronen. Tyvärr är det enda sättet för att klara av dagen. Ska aldrig bli sån när jag blir stor. Så det så!
...
Kom och krama mig. Idag behövs det. Du. Min bäste vän. Jag saknar dig. Jag saknar min bäste vän.
Förlåt...
Och så blev jag sådär känslig.
Kommentarer
Trackback
