tokiiig

och inte fan kan jag göra en länk ens.

aja, smell ya there dudes. 

ciaooooo

       

MORR!

Hah! Som på film, iaf i mitt huvud.

De håller på och renoverar hela vårat bostadsområde och har gjort sen vi kom, i ca 7-8 månaders tid har jag lagt ett extra öga till en man i detta gäng byggarbetare, denne man har även lagt ett öga tillbaks. Vi har så gott som pratat nästan varje dag denna tid, men båda har väl varit lika blyga för något annat. I lördags hamnade vi på samma buss mitt på dagen, samma TOMMA buss och då var man ju bara tvungen att ta tag i saken, bytte då nummer, efter alla månader så självklart när det är 1,5 mån kvar i Rom så var det dags. Det roliga är att jag vaknar av ljudet till dessa byggarbetare, de ser en vart man än är eftersom de jobbar högt uppe på taket, så vill man ignorera människan blir det svårt. Men än så länge har jag ingen anledning att göratt!

Går och småskrattar för mig själv, tycker detta är sjukt kul. Man behöver inte bestämma så mycket dejtande, man ses ju ändå. Som när man hade någon i skolan liksom. 

Well well.

Nu är det dags för uefa champions league, ska lägga mig i sängen och kika. Galet att det händer här i Rom! HALLÅ.

Mens + 35 grader. 

Någon som tycker detta låter som en härlig kombo?

Samtidigt umgås jag med en snart 4årig trots-dramaqueen. 

Yippikayey.

Siesta.

Jag & Chandi ligger och lyssnar på P3 svea. Självklart spelas Mauro Scocco:s Sarah. Nostalgi. Mammas favoritlåt när jag var liten skit. 

Fick nyss en rysning när jag tittade på Chandi, de är många var dag, vill inte lämna henne. Stark kärlek.

Nåja, jag har snart tjänat 30 kr på mammas och min deal. Sjukt nöjd. Är jäkligt motiverad och bestämd nu.

Ikväll ska vi  ha picknick/festa ca 15 tjejer i circo massimo, jag ska ta med mig en kaffetermos, så kul är jag. Basta med alkohol! Det svåra är inte att vara med nykter när de andra dricker utan det är att alltid bli ifrågasätt ifall man inte festar. Det är en sådan självklarhet jämt. 

Hmmf.

Nu somnar vi. 

Buona giornata!

                          

Sumpar jag detta kommer jag ha ångest till tusen. Nu är jag motiverad. 

Jag ska bli bra. När jag kommer hem är det mycket vård som väntar. Det kommer ta tid. Men jag ska också få bli lycklig en dag och se en ljus framtid istället för ingen alls.

Mamma sa idag:

"Det är så synd att du inte kan ta vara på tiden när du är där"

Hon sade detta som flyger genom mina tankar var dag. Jag kommer se min tid i Rom som waist of time, för med mitt psyke har jag ju aldrig varit närvarande i den här staden. Helt frånvarande. Att all min energi går åt till att tänka dessa tankar jag tänker varje hundradel är skrämmande. De förföljer mig vart jag än går och nu mår jag så dåligt som jag aldrig har gjort förut. Det är sanning och det är sjukt. 

Jag är sjuk.

Bläddrade igenom massa gamla bilder på facebook, gav mig ett eget uppdrag att hitta en bild där jag vet att jag kände mig lycklig på. Gick så långt tillbaks som till denna, år 2007 i gropen. MIdsommar har firats hos Trudevall och jag har nyligen blivit ihop med Joel igen som är så kär i mig att han storknar. Självklart finns en olycka där efter det han nu gjorde mot mig, men känns som det ska komma att fungera ändå. Nåväl, här var jag glad kan jag minnas och någorlunda nöjd med mig själv, vilket jag nog aldrig kommer bli igen. Jag har sjunkit så lågt att min tankegång lyder: "Jag tar ändå livet av mig sedan, det kommer ju att ske, förr eller senare." Denna tanke kommer alltid upp när jag står i valet av kvalet över om jag ska äta mer, eller dricka mer eller göra någonting jag verkligen inte borde göra, typ som att röka braj. Vilket jag aldrig mer gör eftersom jag har ett huvud som verkligen skulle kunna bli nere i den skiten. Men är man full så är man dum, då gör mitt andra jag vad som helst med mig. Ganska konstigt att jag lever ännu överhuvudtaget.

Innan jag åkte hit levde jag på att det skulle bli bra här, allt skulle ordna sig i Italien. Nu lever jag på att allt ska ordna sig när jag kommer hem. 

Jag vet inte när allt ordnar sig.

Nej. 

När ordnar det sig?

Hola!

Blev bjuden på en espresso och sedan gick jag hem, hängt tvätt och nu hamnade jag här. Är rädd för att sitta alltför mycket ute i solen när jag redan bränt mig i ansiktet ett antal ggr. Smörjer och smörjer men hjälper inte. Känsliga hy. Ska väl köpa 40 eller något i närheten. 

Mitt i Eländes elände går allt med Chandi så bra så bra, jag älskar tjejen mer än jag nånsin kunnat tro jag skulle göra.

Nu är det inte långt kvar tills jag åker hem och det börjar kännas i magen och tänkas på varje dag.

Lilla söta varelse.

Sitter och googlar på bulimi, kräk, spy, äta, kalium, saltbalansen och hit och dit.

Kunde man tro att den här glada skiten skulle bli så tragisk som jag nu känner mig?

Jag är tillbaks i samma spår igen. Det skär i mig. För jag förstör så mycket, jag missar så mycket. Allt jag har varit med om här kommer jag glömma för min psykiska ohälsa kommer påminna mig mer. 

Det ger mig mer ångest när man fått en sådan här chans och jag bara förstör för mig själv. 

Fan. 

Idag kommer mamma. Min älskade mamma. Ska göra allt för att få hennes visit oförglömlig och jag ska inte visa henne mitt mående, har lovat mig själv att inte låta detta påverka, och ska inte göra det jag brukar göra för att lindra min ångest alla dagar hon är här. 

Nu ska den vrånga lillasystern hämtas också. Var på uselt humör i morse, hoppas det bättrat på sig.

Ciao tutti.

Den här floden i Rom, den så kallade Tibern.

Jag funderar på att hoppa i den. 

Det här är inte bra alls, och jag vet inte vad jag ska göra SJÄLV för att få fason på det. Behöver proffshjälp och då inte av någon italiensk doktor. 

3 månader, låt de gå fort eller låt ett mirakel ske i min skalle.

Jag känner mig som en kossa. Ständigt. Inte så konstigt när varenda kvinna i det här landet är pinnsmal, och håller sig så genom rökning. Mmmmmm, hälsosamt!

Mycket sker, Linus är här en vecka. Tillsammans med Ylva och hennes två tjejkompisar, som också är ett par. De har bilat ner ända från Göteborg. Har inte hunnit umgås alltför mycket ännu men imorgon är jag ledig och då ska vi åka ut till havet, sen kommer de och kikar på min träningsmatch. Träningsmatch med mitt cp-lag. För just nu hatar jag mitt lag. Det råder grupperingar, skitsnack och prassel. Dålig stämning jämt och ständigt så jag är mer än tacksam att säsongen snart är slut. Det hela handlar om att vår coach vänsterprasslar med en i laget, vilket har gått ut över oss andra i laget för hon får alltid spela fast hon knappt tränar, och hon slipper ofta göra det alla andra skall göra, typ fysövningar. De har haft på gång förra året också vad jag förstår. Men coachen har ju sambo som också är med utanför laget och filmar varje match (som inte vet någonting). Nu vet varenda människa i laget för några tjejer har snott mobilen av tjejen som har en relation med coachen och läst sms som de skickat till varandra. Detta gjorde de i smyg, och sedan började de prata om det med alla (för övrigt väldigt smart). I detta land pratar alla om allt, och det mest dramaqueen-folkslag vill jag påstå. Självklart gick det ju fram till tjejen med mobilen och hon slog en av tjejerna mitt framför ögonen på alla på träning. Då talar vi 27-21-22 åringar. 

Så nu är det rabalder och alla hatar alla och ingen ler på träningen. Så jävla upplyftande att gå dit alltså! 

Men en kul historia att minnas, har aldrig varit med om liknande. Flat-laget. Inget jag är emot alls det vet väl det flesta hade helst önskat jag vore lesbisk, dagens män är inte mycket att ha. Menar mest att jag är lite ovan med den här situationen.

Nåväl. 

Har fått vara med om en jordbävning också. Vaknade mitt i natten och trodde jag var ute på sjön, hela rummet gungade. Ofta det händer då.. Nej. 

Yvonne trodde vi hade inbrottstjuvar eftersom persiennerna ruskade så fasligt. Hon började tända i hela huset, slå på apparater, sedan slutade det ju att ruska och hon trodde att hon hade skrämt iväg tjuvarna. Yeees var tanken. Haha. 

Humor men usch, det är galet. 280 människor döda? Berlusconis bright:a uttalande om tältlägren att de hemlösa skulle " Se det som en helg på en camping" är ju fantastiskt. Förvånar mig inte längre. Gubben borde tämligen få ett rejält kokt stryk. Han får mig att undra vad jag gör här, och han får mig att sätta på Looptroop Rockers med låten "Rome". Hela låten talar sanning. 

Well 3 månader och jag är hemma. Längtar så! Hem och tjäna lite kosing. Glad jag är en usk:a i finanskrisens dagar. 

Nu ska jag äta en karamell. Har fått ett MEGA-stort påskägg av brorsan. Tar snart slut...

Smell ya soon!

Saknar Joel. Men det visste ni väl, ni som känner mig. Förhållandet med honom kommer jag väl aldrig över.

Men saknar bara i smyg. För skulle han ens få nys om att jag gick och tänkte på honom och saknar tiden vi hade skulle han bli lika stolt och stroppig som en struts. 

Synd att det ska behöva vara så, när man vet att människan känner aningen likadant men inte skulle kunna erkänna det. 

Sleep tight.