tokiiig

Mitt hetsätande har försvunnit för en vecka. Dock har det blivit massa orutin. Men nu tisdag, onsdag, torsdag har det gått fint. Men det är då det sägs: "Åh va bra det går, fast Anna du vet väl att du alltid trillar dit igen", "Du kommer snart börja hetsa igen, det ju alla, nu har du förstorat upp det här för att det går så bra, massa press, sen kommer du falla som vanligt" i mitt huvud. Självkänslan är som lost. Karaktär = noll. 

Ska det här bli bra måste jag tro på mig, att jag kan klara det annars kommer det ju gå åt helvete efter alla försök att bli bra. Blir skönt att få komma hem och börja om eller hur man ska kalla det. Få riktig hjälp. Släppa detta tänkande. Få någon slags balans.

Så Linnea, min kära älskade, det blir inget Sthlm för mig, flyttar in hos mamma som ska hjälpa mig en bit på vägen. Sen får vi se hur länge jag är kvar där. Tills jag är redo att flytta någon annanstans antagligen. Leksand för länge kommer också gå mig på nerverna. 

Över till en annan Linnea. Som kommer om exakt en vecka. Ska bo hos oss i lägenheten under terassen och jag bor med henne där under. Underbart! Blir massa beach hoppas jag och en hel del dans. Jessica och Derya anländer på lördagen, 11e maj. Lovely.

Mmmmmmmmmmmmmm, vår i Leksand. Den är ändå i en klass för sig.

Har träffat en herre också, men i mitt huvud så är italienska herrar inget att lita på, så jag ligger lågt så lågt. Men här är de på så på. Finns det inget som heter mittemellan? Svenska killar är för tråkiga, här är de för slibbiga. Dock är ju inte slibbig motsatsen till tråkig. Men om vi säger att svenska killar är  för torra då, och italienare för slibbiga. Förstå min poäng.

I tisdags hämtade Han mig med bilen efter träningen, tog en öl sen skjutsade Han hem mig. Nämner inget namn när han faktiskt fått denna adress för att försöka sig på svenska (Höhö). 5 minuter, okej? 5 minuter i en bil blev typ 2 timmar. Här dejtar man i bilen, för alla mellan 20-30 bor fortfarande hemma, och man tar inte hem någon förrns efter mjau ett år kanske (i stor överdrift). Dejt i bil alltså, lustigt, kände mig som 14, sitta i bil utanför mitt hus och komma hem så sent som 01.30, smyga in och krypa ner i sängen alldeles busigt pirrig. Haha. Kul ändå, men som sagt lugna puckar, magkänslan känns inte helt korrekt över denne man med retroglasögon. Får la se, kul för stunden iaf, far ju hem sen ändå antagligen därför jag har så mycket is i magen! Nu kan jag ju inte kära ner mig, då vet ju alla att jag gifter mig och blir kvar. En italienare kan ju aldrig flytta på sig! Italien är ju tredje världen som en klubbvakt sa till mig. Yeah right. Iofs har ni en Berlusconi som är lika puckad som en Bush. Bravva. I tredje världen tar vi heller inte hand om hemlösa. De har ju plats på alla gator i stan! Det är ju fint att bo centralt. Eller så kan de ju anlända till "campingen" i L´Aquila. 

Mmm. Hade jag tid nu skulle jag skriva en hel roman om Roms nackdelar, för de är ett flertal. Men ska inte gå och vara bitter. Fördelarna överväger. 

Så, på återseende!

Lunchdags nu. 

Buona gironata!