Wednesday.

Mitt första blogg- inlägg. Intressant. 
Sitter i Linus lya i bananhuset i Sundbyberg. Det är mysigt här. 
Jag har ont i handlederna, får det av att skriva på dessa tangenter. 
Nåväl. Har jobbat idag, var sjuk mån, tis. Har fortfarande inte frisknat till. Kommer väl vara sjuk för resten av mitt liv som det ser ut nu. Barnen hade iallafall saknat mig, kanske inbillar jag mig men det verkade som det när de hoppade på mig i morse. Haft en bra dag, slutade fem, åkte hem till pappa för att kela med Rio, var kvar och åt, gick sedan hem i mörkret, funderade länge på vilken väg jag skulle ta, provade att  ta ett steg in i parken backade tillbaka och gick en omväg när jag hörde en fyllerist skrika/ sjunga "On my way to Louisiana". Var nådigt rädd och gick fort med mina korta ben on my way home to the bananahouse.
Varför rädd? Helt plötsligt bor man i Stockholm och tror att alla vill en något ont, man håller väskorna hårt, kollar mobilen 50 ggr i timmen om den ligger i väskan eller om någon lyckats dra upp dragkedjan gräva djupt ner i väskan och tagit mobilen när man har den i knäet hårt hållen. Paranoid? Jag? Ja.
Calle har varit här mån, tis och lite onsdag. Mysigt. Han kommer ner på lördag och på söndag ska vi till Cirkus för att se Moneybrother. Jonas ringde idag och berättade att han ska vara med på railjam på Sergels torg på lördag, vilket jag inte hade en aning om, så antagligen går vi också på detta om Carl behagar. Fullspäckad helg alltså. 
Mina dagar måste vara fullspäckade för att istället bli fyllda med ångest och tankar som jag helst vill slippa. Är aldrig ensam nuförtiden men så fort jag blir det fylls huvudet med alltför negativa tankar. Dock inte varje gång jag är själv, men övervägande de gånger det går bra att vara ensam. Har accepterat att jag är så, och kommer antagligen vara tills jag ligger i graven. Därför är ett eget boende inte intressant för mig. Trivs bra som jag har det. Kollektiv. 
Snart börjar myggan och innan dess blir det nog limpsmörgås och Bravo-juice. Fröken Strålin dricker inte te alltför ofta och tänker därför inte ljuga om att jag ska dricka te för att det låter mysigt. Punkt. 
Lev väl och hör sen. 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0