Mamma mia.
Hola!
Riktigt fin dag idag. Lämnat min jänta på dagis sen drog jag förbi tidningsståndet och hämtade den här skönheten, Stella. Tog en promenad, liten sådan, hon är så rädd för allt så vi tar det piano piano.Blev bjuden på en espresso och sedan gick jag hem, hängt tvätt och nu hamnade jag här. Är rädd för att sitta alltför mycket ute i solen när jag redan bränt mig i ansiktet ett antal ggr. Smörjer och smörjer men hjälper inte. Känsliga hy. Ska väl köpa 40 eller något i närheten.
Mitt hetsätande har försvunnit för en vecka. Dock har det blivit massa orutin. Men nu tisdag, onsdag, torsdag har det gått fint. Men det är då det sägs: "Åh va bra det går, fast Anna du vet väl att du alltid trillar dit igen", "Du kommer snart börja hetsa igen, det ju alla, nu har du förstorat upp det här för att det går så bra, massa press, sen kommer du falla som vanligt" i mitt huvud. Självkänslan är som lost. Karaktär = noll.
Ska det här bli bra måste jag tro på mig, att jag kan klara det annars kommer det ju gå åt helvete efter alla försök att bli bra. Blir skönt att få komma hem och börja om eller hur man ska kalla det. Få riktig hjälp. Släppa detta tänkande. Få någon slags balans.
Så Linnea, min kära älskade, det blir inget Sthlm för mig, flyttar in hos mamma som ska hjälpa mig en bit på vägen. Sen får vi se hur länge jag är kvar där. Tills jag är redo att flytta någon annanstans antagligen. Leksand för länge kommer också gå mig på nerverna.
Över till en annan Linnea. Som kommer om exakt en vecka. Ska bo hos oss i lägenheten under terassen och jag bor med henne där under. Underbart! Blir massa beach hoppas jag och en hel del dans. Jessica och Derya anländer på lördagen, 11e maj. Lovely.
Mmmmmmmmmmmmmm, vår i Leksand. Den är ändå i en klass för sig.
Har träffat en herre också, men i mitt huvud så är italienska herrar inget att lita på, så jag ligger lågt så lågt. Men här är de på så på. Finns det inget som heter mittemellan? Svenska killar är för tråkiga, här är de för slibbiga. Dock är ju inte slibbig motsatsen till tråkig. Men om vi säger att svenska killar är för torra då, och italienare för slibbiga. Förstå min poäng.
I tisdags hämtade Han mig med bilen efter träningen, tog en öl sen skjutsade Han hem mig. Nämner inget namn när han faktiskt fått denna adress för att försöka sig på svenska (Höhö). 5 minuter, okej? 5 minuter i en bil blev typ 2 timmar. Här dejtar man i bilen, för alla mellan 20-30 bor fortfarande hemma, och man tar inte hem någon förrns efter mjau ett år kanske (i stor överdrift). Dejt i bil alltså, lustigt, kände mig som 14, sitta i bil utanför mitt hus och komma hem så sent som 01.30, smyga in och krypa ner i sängen alldeles busigt pirrig. Haha. Kul ändå, men som sagt lugna puckar, magkänslan känns inte helt korrekt över denne man med retroglasögon. Får la se, kul för stunden iaf, far ju hem sen ändå antagligen därför jag har så mycket is i magen! Nu kan jag ju inte kära ner mig, då vet ju alla att jag gifter mig och blir kvar. En italienare kan ju aldrig flytta på sig! Italien är ju tredje världen som en klubbvakt sa till mig. Yeah right. Iofs har ni en Berlusconi som är lika puckad som en Bush. Bravva. I tredje världen tar vi heller inte hand om hemlösa. De har ju plats på alla gator i stan! Det är ju fint att bo centralt. Eller så kan de ju anlända till "campingen" i L´Aquila.
Mmm. Hade jag tid nu skulle jag skriva en hel roman om Roms nackdelar, för de är ett flertal. Men ska inte gå och vara bitter. Fördelarna överväger.
Så, på återseende!
Lunchdags nu.
Buona gironata!
Eländes elände.
Mitt i Eländes elände går allt med Chandi så bra så bra, jag älskar tjejen mer än jag nånsin kunnat tro jag skulle göra.
Nu är det inte långt kvar tills jag åker hem och det börjar kännas i magen och tänkas på varje dag.
Lilla söta varelse.
Kräk.
Sitter och googlar på bulimi, kräk, spy, äta, kalium, saltbalansen och hit och dit.
Bestämmer mig för att sluta med det här. Men det bestämmer jag ju varje dag, hur bra går det liksom.
Kommer svälla upp till en stor boll om jag inte slutar. Rulla hem till Sverige skulle sitta fint. Så kan alla prata om vilken kossa jag är. Och sånt.
BLÄ.
Skammen är given. Jag skäms. Och skakar.
Ätit 4 chokladbullar, nutella, 1 crosstatine, 6 små chokladägg och sedan isthé på det för att få ut det bättre. Gick ner lika snabbt som det gick upp.
Yummie. Och allt medan lilla pärlan ligger och sover. Vad usel jag är, vilken jävla förebild.
Same shit.
Kunde man tro att den här glada skiten skulle bli så tragisk som jag nu känner mig?
Jag är tillbaks i samma spår igen. Det skär i mig. För jag förstör så mycket, jag missar så mycket. Allt jag har varit med om här kommer jag glömma för min psykiska ohälsa kommer påminna mig mer.
Det ger mig mer ångest när man fått en sådan här chans och jag bara förstör för mig själv.
Fan.
Idag kommer mamma. Min älskade mamma. Ska göra allt för att få hennes visit oförglömlig och jag ska inte visa henne mitt mående, har lovat mig själv att inte låta detta påverka, och ska inte göra det jag brukar göra för att lindra min ångest alla dagar hon är här.
Nu ska den vrånga lillasystern hämtas också. Var på uselt humör i morse, hoppas det bättrat på sig.
Ciao tutti.
Livet.
När ska jag vara nöjd med mig själv och mitt liv? Är det mitt kall att alltid sträva efter vad alla andra vill och tycker? Och är det min mening med livet att alltid gå och avundas andra? Kan inte ens koppla bort tankar när jag har mina allra käraste här. Fy skam.
Den här floden i Rom, den så kallade Tibern.
Jag funderar på att hoppa i den.
Det här är inte bra alls, och jag vet inte vad jag ska göra SJÄLV för att få fason på det. Behöver proffshjälp och då inte av någon italiensk doktor.
3 månader, låt de gå fort eller låt ett mirakel ske i min skalle.
Kossamu.
Jag känner mig som en kossa. Ständigt. Inte så konstigt när varenda kvinna i det här landet är pinnsmal, och håller sig så genom rökning. Mmmmmm, hälsosamt!
Mycket sker, Linus är här en vecka. Tillsammans med Ylva och hennes två tjejkompisar, som också är ett par. De har bilat ner ända från Göteborg. Har inte hunnit umgås alltför mycket ännu men imorgon är jag ledig och då ska vi åka ut till havet, sen kommer de och kikar på min träningsmatch. Träningsmatch med mitt cp-lag. För just nu hatar jag mitt lag. Det råder grupperingar, skitsnack och prassel. Dålig stämning jämt och ständigt så jag är mer än tacksam att säsongen snart är slut. Det hela handlar om att vår coach vänsterprasslar med en i laget, vilket har gått ut över oss andra i laget för hon får alltid spela fast hon knappt tränar, och hon slipper ofta göra det alla andra skall göra, typ fysövningar. De har haft på gång förra året också vad jag förstår. Men coachen har ju sambo som också är med utanför laget och filmar varje match (som inte vet någonting). Nu vet varenda människa i laget för några tjejer har snott mobilen av tjejen som har en relation med coachen och läst sms som de skickat till varandra. Detta gjorde de i smyg, och sedan började de prata om det med alla (för övrigt väldigt smart). I detta land pratar alla om allt, och det mest dramaqueen-folkslag vill jag påstå. Självklart gick det ju fram till tjejen med mobilen och hon slog en av tjejerna mitt framför ögonen på alla på träning. Då talar vi 27-21-22 åringar.
Så nu är det rabalder och alla hatar alla och ingen ler på träningen. Så jävla upplyftande att gå dit alltså!
Men en kul historia att minnas, har aldrig varit med om liknande. Flat-laget. Inget jag är emot alls det vet väl det flesta hade helst önskat jag vore lesbisk, dagens män är inte mycket att ha. Menar mest att jag är lite ovan med den här situationen.
Nåväl.
Har fått vara med om en jordbävning också. Vaknade mitt i natten och trodde jag var ute på sjön, hela rummet gungade. Ofta det händer då.. Nej.
Yvonne trodde vi hade inbrottstjuvar eftersom persiennerna ruskade så fasligt. Hon började tända i hela huset, slå på apparater, sedan slutade det ju att ruska och hon trodde att hon hade skrämt iväg tjuvarna. Yeees var tanken. Haha.
Humor men usch, det är galet. 280 människor döda? Berlusconis bright:a uttalande om tältlägren att de hemlösa skulle " Se det som en helg på en camping" är ju fantastiskt. Förvånar mig inte längre. Gubben borde tämligen få ett rejält kokt stryk. Han får mig att undra vad jag gör här, och han får mig att sätta på Looptroop Rockers med låten "Rome". Hela låten talar sanning.
Well 3 månader och jag är hemma. Längtar så! Hem och tjäna lite kosing. Glad jag är en usk:a i finanskrisens dagar.
Nu ska jag äta en karamell. Har fått ett MEGA-stort påskägg av brorsan. Tar snart slut...
Smell ya soon!
Kärlek hit & kärlek dit.
Vad det ska pussas i den här stan, och klämmas och i princip liggas offentligt. Alla är kära utom jag.
Saknar Joel. Men det visste ni väl, ni som känner mig. Förhållandet med honom kommer jag väl aldrig över.
Men saknar bara i smyg. För skulle han ens få nys om att jag gick och tänkte på honom och saknar tiden vi hade skulle han bli lika stolt och stroppig som en struts.
Synd att det ska behöva vara så, när man vet att människan känner aningen likadant men inte skulle kunna erkänna det.
Sleep tight.
