tokiiig

Ensam hemma, i en vecka. Ingen kan förstå min lycka. Här är jag nämligen aldrig "ensam, ensam". Man är alltid på spänn för att man vet att de resterande i familjen ska komma hem, även om jag i princip vet att de inte ska de, men man vet ju aldrig. Idag har de åkt iväg till Spanien och blir borta i en hel vecka! Känns äckligt bra. Sprungit runt halvnaken hela dagen. 

Jag är i en nostalgisk period, som jag nästan alltid är iofs. Tänker tillbaks och anser att allt var mycket bättre då. Bäst var nog antagligen när jag låg och sussade i storebrors famn, då jag bara kunde få ligga där och inte förstå att det fanns bekymmer och onda tankar. 

Saknar Linus nu. Saknar alla.