tokiiig

       

MORR!

Hah! Som på film, iaf i mitt huvud.

De håller på och renoverar hela vårat bostadsområde och har gjort sen vi kom, i ca 7-8 månaders tid har jag lagt ett extra öga till en man i detta gäng byggarbetare, denne man har även lagt ett öga tillbaks. Vi har så gott som pratat nästan varje dag denna tid, men båda har väl varit lika blyga för något annat. I lördags hamnade vi på samma buss mitt på dagen, samma TOMMA buss och då var man ju bara tvungen att ta tag i saken, bytte då nummer, efter alla månader så självklart när det är 1,5 mån kvar i Rom så var det dags. Det roliga är att jag vaknar av ljudet till dessa byggarbetare, de ser en vart man än är eftersom de jobbar högt uppe på taket, så vill man ignorera människan blir det svårt. Men än så länge har jag ingen anledning att göratt!

Går och småskrattar för mig själv, tycker detta är sjukt kul. Man behöver inte bestämma så mycket dejtande, man ses ju ändå. Som när man hade någon i skolan liksom. 

Well well.

Nu är det dags för uefa champions league, ska lägga mig i sängen och kika. Galet att det händer här i Rom! HALLÅ.

Mens + 35 grader. 

Någon som tycker detta låter som en härlig kombo?

Samtidigt umgås jag med en snart 4årig trots-dramaqueen. 

Yippikayey.

Siesta.

Jag & Chandi ligger och lyssnar på P3 svea. Självklart spelas Mauro Scocco:s Sarah. Nostalgi. Mammas favoritlåt när jag var liten skit. 

Fick nyss en rysning när jag tittade på Chandi, de är många var dag, vill inte lämna henne. Stark kärlek.

Nåja, jag har snart tjänat 30 kr på mammas och min deal. Sjukt nöjd. Är jäkligt motiverad och bestämd nu.

Ikväll ska vi  ha picknick/festa ca 15 tjejer i circo massimo, jag ska ta med mig en kaffetermos, så kul är jag. Basta med alkohol! Det svåra är inte att vara med nykter när de andra dricker utan det är att alltid bli ifrågasätt ifall man inte festar. Det är en sådan självklarhet jämt. 

Hmmf.

Nu somnar vi. 

Buona giornata!

                          

Sumpar jag detta kommer jag ha ångest till tusen. Nu är jag motiverad. 

Jag ska bli bra. När jag kommer hem är det mycket vård som väntar. Det kommer ta tid. Men jag ska också få bli lycklig en dag och se en ljus framtid istället för ingen alls.

Mamma sa idag:

"Det är så synd att du inte kan ta vara på tiden när du är där"

Hon sade detta som flyger genom mina tankar var dag. Jag kommer se min tid i Rom som waist of time, för med mitt psyke har jag ju aldrig varit närvarande i den här staden. Helt frånvarande. Att all min energi går åt till att tänka dessa tankar jag tänker varje hundradel är skrämmande. De förföljer mig vart jag än går och nu mår jag så dåligt som jag aldrig har gjort förut. Det är sanning och det är sjukt. 

Jag är sjuk.

Bläddrade igenom massa gamla bilder på facebook, gav mig ett eget uppdrag att hitta en bild där jag vet att jag kände mig lycklig på. Gick så långt tillbaks som till denna, år 2007 i gropen. MIdsommar har firats hos Trudevall och jag har nyligen blivit ihop med Joel igen som är så kär i mig att han storknar. Självklart finns en olycka där efter det han nu gjorde mot mig, men känns som det ska komma att fungera ändå. Nåväl, här var jag glad kan jag minnas och någorlunda nöjd med mig själv, vilket jag nog aldrig kommer bli igen. Jag har sjunkit så lågt att min tankegång lyder: "Jag tar ändå livet av mig sedan, det kommer ju att ske, förr eller senare." Denna tanke kommer alltid upp när jag står i valet av kvalet över om jag ska äta mer, eller dricka mer eller göra någonting jag verkligen inte borde göra, typ som att röka braj. Vilket jag aldrig mer gör eftersom jag har ett huvud som verkligen skulle kunna bli nere i den skiten. Men är man full så är man dum, då gör mitt andra jag vad som helst med mig. Ganska konstigt att jag lever ännu överhuvudtaget.

Innan jag åkte hit levde jag på att det skulle bli bra här, allt skulle ordna sig i Italien. Nu lever jag på att allt ska ordna sig när jag kommer hem. 

Jag vet inte när allt ordnar sig.

Nej. 

När ordnar det sig?