Margherita con Mozzarella di bufala.
Idag är jag inte kompis med lie-mannen längre. Första kvällen utan feber. Inte pigg, men på väg till verkligheten igen.
Anna har varit här som personlig assistent två dagar nu. Igår kom hon med mozzarella och foccacia, så gullig så. Idag anlände hon lite senare, vi tog en promenad (min första långa promenad) till Granai köpcentret ca 15 min från mig, handlade glass och köpte pizza. Hade inte hon kommit hade jag nog mest inte ätit någonting. Köpte som vanligt pizza med mozzarella di bufala, den godaste mozzarellan som finns. Sykkligt god ar dän!
Haft en mysig kväll, sett på film, en äckligt mycket "måbrafilm". Dock kan jag bara italienska titeln som stod på fodralet, var väl heller inte så noga. Men men.
Babblat. Snorat. Hostat. Skrattat. Anna har världens finaste nikita-byxor. Jag blev lite avis.
Morfar ringde ikväll. Jag sa att jag saknade dem, han blev lite tyst. sa jag det igen för jag tänkte att han inte hörde, då sa han med lite darrig röst o sitt fina dalmål: "vi träffs väl i sommar, ja vi ses ju då, tiden går ju så fort." Blev nog rörd min gamle morfar.
Nåja, imorgon ska jag om jag orkar åka in till Anna i stan. Vågar dock inte ta ut något i förskott, eftersom man vet ju aldrig, kanske ligger där med feber imorgon igen. Köpa present till Yvonne också. Fyller år på söndag. Kom precis på:t.
Några tips? Vad köper man till någon som redan har allt?
Sängdags.
Natti!
Kära vänner.
Hör ni inget på ett tag så är det för jag börjat hänga med någon. Någon ganska lik den här.
Fan för detta!
Influensa.
Min tanke att bli frisk fort börjar segla bort. Under dagen har jag bara blivit sämre och nu ligger jag med feber, massvis med snor och ännu mer halsont. Oerhört upplivande i vardagen må jag säga. Gråtit en skvätt. Pratat med mamma några ggr och fått tröst när jag varit som mest ynklig. Har ju faktiskt inte varit sjuk under hela tiden jag varit här, Chandi har ju haft sin värsta influensa så det var ju klart att jag skulle råka på den nu. Blir värre när man är ensam också. Anna kommer förbi en sväng imorgon och umgås lite med mig. Behövs..
Lyssnar på Tyler Ramsey. Gjort i princip hela dagen. Något alla borde göra.
Önskar jag kunde byta bloggnamn. Mitt känns inte helt 100 %. :D Hör inte ihop med mina inlägg känner jag. Men det bär med sig ett fint minne, en flicka på dagis kallade mig alltid för tokig. Sen är jag väl lite tokig. Impulsiv, rastlös, sprallig. Kan sammanfattas som tokig tycker jag.
Gud, suttit på facebook hela dagen. Man blir ju förstörd. Hatar det nya också. Inte alls bra.
Vore ju en bragd om jag la ner den. Men har inte karaktären till det.
Ah. Kunde varit hemma nu. Tur det. Flyga hem och vara sjuk en vecka hade ju inte varit helt kul.
Varför skriver jag för, är helt tom i skallen. Lägger mig och dör nu.
ADJÖ!
Way out west.
På en natt slog en influensa ut i min kropp. Självklart när jag nu är ledig och äntligen kopplat av, brukar vara så. Sitter och nästan gråter för jag äntligen skulle få träffa Anna idag som jag inte sett på länge. Vi hade bestämt en utgång, eftersom hon jobbar varje helg och alltid är ledig måndagar och nu var även jag det. Men så bra fick det inte bli. Nu sitter jag här och pimplar te (som jag hatar för övrigt, aldrig gillat te) och stirrar ut på det fina vårvädret.
Nåväl, way out west blir ett måste såklart, Band of horses ska dit. Missar jag dem kan jag lika gärna gå och hoppa från en bro. Perfekt nu när bror & Ylva flyttat till Majorna också. Boende är bra, min tält-tid är nog förbi...
Ska krypa ner igen i soffan se på Babel som börjar på Svt-World alldeles nu. Handlar om självhjälps-böcker och om varför kvinnor dras till kriminella män. Intressant kanske.
Men Anna.
Hur ska du klara dig utan mig när jag är borta? Sade en liten dam hela förra veckan.
I morse hörde jag när de gick: " Men mamma, huuuuuuuur ska Anna klara sig ensam utan mig? ".
Jag får heller inte vara ute hela natten, det brukar jag vanligtvis få när Chandi är hemma men nu när hon är ända i Spanien så får jag bestämt inte gå ut, och absolut inte träffa några pojkar, det har hon bestämt förstår ni. Min lilla plastsyster. Bestämda dam, en mini-Anna i all ära..
Ska lägga mig nu äntligen, ser på italienska let´s dance som snart hållt på i 4 timmar. Råkar vara så med alla italienska program, de drar ut på dem enormt mycket. Fotbollsprogrammen är extrema.
Nåväl, nu tackar jag för mig.
God natt!
Mannen.
Killen.
Nostalgisk.
Ensam hemma, i en vecka. Ingen kan förstå min lycka. Här är jag nämligen aldrig "ensam, ensam". Man är alltid på spänn för att man vet att de resterande i familjen ska komma hem, även om jag i princip vet att de inte ska de, men man vet ju aldrig. Idag har de åkt iväg till Spanien och blir borta i en hel vecka! Känns äckligt bra. Sprungit runt halvnaken hela dagen.
Jag är i en nostalgisk period, som jag nästan alltid är iofs. Tänker tillbaks och anser att allt var mycket bättre då. Bäst var nog antagligen när jag låg och sussade i storebrors famn, då jag bara kunde få ligga där och inte förstå att det fanns bekymmer och onda tankar.
Saknar Linus nu. Saknar alla.
Killen.
Mannen.
Finalemente.
Tack gode gud att det är fredag.
Ledig en vecka, underbart.
I mitt deprimerande tillstånd köpte jag mig ett par skor igår, försökte slänga in en bild på dem men det gick ju såklart inte.
De är världens finaste skor. Linnea älskar du dem? Lite?
Ruttnar.
Jag är ganska deprimerad. Igen. Jag är i Rom, det hjälper inte. Det HJÄLPTE inte. Går inte att fly ifrån verkligheten.
Matångest och saknaden av alla hemma är numero uno e due.
Att tänka på hur sin kropp ser ut och ständigt jämföra den med alla andras från och med att man vaknar tills man går och lägger sig kan nog ingen tycka är särskilt normalt. Konstant finns det där.
Mor sade: Hur kunde det blir såhär? När gick det snett?
Mina damer & herrar.
Jag är snart back on track again. På G.
Okej? Va bené?
Buonanotte!
