Söndag.
Söndag förmiddag. Trött som få. Har varit ute och powerwalkat med mor mi.
Drar mig hemåt kl 15.09. Var det så?
Gårdagen var rolig. Jätterolig. Jag har världens bästa sambo.
Ville inte säga så mycket mer. Tänkte packa, äta och umgås. JA!
It´s true, life will smile for you.
Klockan slår nu 00.00 och jag sitter hemma i mitt gamla rum i Leksand, som inte längre är mitt, som blivit gästrum numera. Fy satan vad kallt det var här. 1°C. ska bli uppåt 9- inatt... Kanske får man se en och annan vacker snöflinga?
Modern min ser på Amy rättsläkare som jag dock inte alls diggar stenhårt så jag satte mig här. Men bara för en stund, ögonlocken börjar säga ifrån.
Imorgon kommer mormor & morfar. Antagligen, beror på mormors humör. Jag har inte sett dem sen i somras och det gör ont i mig. Hoppas verkligen de tar sig upp. Linnea Björk kommer också, & Joel kommer förbi. Im popular?
För kvällen får vi se, men det blir nog dansande. Har lust att ta mig till Falun, men vi får se vad sambon min säger om det. När man väl är hemma har man inte stor lust att fara någon annanstans.
På söndag blir det häng med Johan, och sen åker jag hem. Eller? Ja. Kanske måndag, men bara kanske...
Ett måste imorgon, verkligen ett jättemåste. Skriver jag det här, så kommer jag ihåg vad måstet är. Haha. Ja bra! Man kan ha bloggen som komihåg också.
Det är alldeles lugnt och fridfullt här, så jag blir lycklig.
Sixten är fet.
Mamma är bäst. Bollan är neutral. Ke?
You have a good weekend yall. Because Miss Diva´s gonna have.
Turbulent.
Denna sommar har varit den mest konstiga sommar jag nånsin upplevt tror jag. Konstig behöver inte ses som negativt för det har varit konstig på ett positivt sätt tror jag. Men mycket har skett och jag har knappt hunnit med att förstå det själv förrän nu. När jag sitter halvnaken i Västertorp, i Linneas rum och trycker tangenter på hennes dator. Hade just musen på Itunes men känner att tystnaden är ganska skön. Eller pratet från vardagsrummet är ganska skönt och tryggt. Vill inte lyssna på några låtar ikväll/ natt.
Har börjat förstått vad jag gjort och vilka beslut jag tagit som spelat en stor roll i mitt liv. Har de senaste veckorna haft mycket ångest över dessa beslut om de varit rätt eller inte. Men det tror jag mycket väl att de varit. Det har aldrigt kunnat blivit bra med mig och Joel om vi så ville. Även när han desperat skulle ha frågat mig om fingret. Calle fick mig att inse att det kanske finns något annat än en. En som gjort en så illa, att jag vägrar tänka på det längre. Så jag ser hela det som nyss tagit slut, som en bra sak. Jag står här nu själv, utan något/ någon som binder mig, snopet värre efter världens bästa konsert, men av mina erfarenheter sen förut så är denna smäll inte ens i närheten av någon annan. Dagarna går och humöret stiger. Tänker heller denna gång inte låtsas som att allt är bra som jag brukar annars, det går ju faktiskt inte alltid?
Seså fröken Strålin, denna blogg ska då inte bli några kärleksmemoarer. Eller? Fast kan mycker väl hända, jag och min sambo hör ju lite till kärleksknarkare, som hennes alias, själv är jag inte uppe i den rankningen men kommer säkerligen att vara om fem år.
Borde lägga mig i sängen.
Har inte alls lust att lägga mig i sängen. Därför gör jag det inte. Jag är ju vuxen!
Åhå, räkning från Skandia skulle jag betala nu ja. Så var det. Istället slank jag in på facebook, & sedan hit & vips så var den jobbiga räkningen bortglömd. Förfallodag 1/10...
Whateva!?
Hade utvecklingssamtal med min chef idag. Det gick bra. Hon var mer än nöjd med mitt sätt att bara vara jag. Lugn och fridfull, vilket skapade lugn hos de äldre barnen. Mycket fina ord må jag säga. Sedan tyckte hon jag skulle passa bra som montessorilärare när jag sa att jag var intresserad att kanske studera till det. Ska skicka in en ansökan och rekommendationsbrev, och min chef är väldigt populär inom området så... Vore inte alltför pjåkigt att söka bara. Sedan får vi se.
Efter jobbet hade jag en plan med pappa att mötas och hämta Rio och sedan gå till Ursvik för att kolla in deras nya hus som de fått idag. Herregud vilket hus. Holy mama! Vindsvåning stor som en lägenhet. Våning två med 3 rum plus stor hall och våning ett med kök och matsal + hall. Rio var måttligt glad nu när huset var tomt på möbler då han kunde springa hur fritt han ville. Blir fina repor i de nya golven.
Sedan drog jag mig till Linus och hämtade mobilladdaren plus en halv påse kläder jag hade glömt. Efter det gick vi till pendeln och jag for hem. Nu sitter jag här. Har dock hunnit vara hemma sedan halv nio.
Satte på tv:n som visade "bonde söker fru". Såg en bonde som var med. Hans favoritmusik var Eddie Meduza och Ultimathule och favoritfilmen Titanic. NAW. " Det kom in en tjej som såg ganska bra ut, och då pirrade det till i hela kroppen". Men ja!
Tråkigt bloggande och långt, men idag fanns lusten, inte alltid den finns alla dagar.
Ciao bella
Snigel.
Jag identifierar mig med en snigel. Tar alltid lite extra lång tid för mig att göra saker. Sen går jag och äter långsamt. Sthlm har gjort att jag blivit en leopard i jämförelse med snigeln. Känner mig snabbast i tunnelbanorna. Irriterar mig över alla sniglar som är alldeles för långsamma och står för mycket i vägen jämt där jag går. Detta tänk hade jag inte innan jag flyttade hit. Då gick jag där som den snigel som jag är och lät mitt lugna gung gunga mig sakta till linjen jag skulle åka med. Vet inte om detta är bra eller dåligt. Iofs bränner jag fler kalorier än vad snigeln inom mig gjorde.
Håkan sjunger " far inte till Stockholm, för du blir aldrig mer densamma... " Vad håller på att ske med mig!
Skämtodsido. Anna är ju alltid Anna och kommer att vara vilken plats än hon är i världen. Säg till mig när jag börjar använda canada goose jacka, sveamössa och snowjoggings. Jag ber er, säg till mig och skicka mig till närmsta intag.
Idag har jag varit på cityakuten. Dr Carter tog emot mig med öppna armar, han undersökte mig mycket noggrant, bjöd mig på varm choklad med grädde. Såklart fick jag mjölkmustasch och han använde sin doktorläpp för att ta bort mustaschen.
Nej, detta var då cityakuten vid hötorget. Men mina fantasier fick flöda där inne som ni märkte ovan. Kunde ju varit så faktiskt? Well. Gick dit för att kolla hur läget var, lite på order från mina medarbetare eftersom har jag någon slags smittbar sjukdom så råkar ju hela förskolan ut för den. Frisk var jag, fast diagnos genomförkyld, vilket hör den härliga hösten till. Fick sjukintyg och medicin. Inget kommer att användas. Naturen får krya på mig.
Annars har dagen varit sisådär. Äldre damen jag jobbar med börjar gå mig på nerverna. En människa som ska synas så mycket och höras jämt gör mig spyfärdig. Hon pratar jämt om sitt eget och därmed är hon inte ett dugg intresserad av oss andra. Överhuvudtaget. Börjar lära mig att stänga av öronen. Tyvärr är det enda sättet för att klara av dagen. Ska aldrig bli sån när jag blir stor. Så det så!
...
Kom och krama mig. Idag behövs det. Du. Min bäste vän. Jag saknar dig. Jag saknar min bäste vän.
Förlåt...
Och så blev jag sådär känslig.
Wednesday.
Mitt första blogg- inlägg. Intressant.
Sitter i Linus lya i bananhuset i Sundbyberg. Det är mysigt här.
Jag har ont i handlederna, får det av att skriva på dessa tangenter.
Nåväl. Har jobbat idag, var sjuk mån, tis. Har fortfarande inte frisknat till. Kommer väl vara sjuk för resten av mitt liv som det ser ut nu. Barnen hade iallafall saknat mig, kanske inbillar jag mig men det verkade som det när de hoppade på mig i morse. Haft en bra dag, slutade fem, åkte hem till pappa för att kela med Rio, var kvar och åt, gick sedan hem i mörkret, funderade länge på vilken väg jag skulle ta, provade att ta ett steg in i parken backade tillbaka och gick en omväg när jag hörde en fyllerist skrika/ sjunga "On my way to Louisiana". Var nådigt rädd och gick fort med mina korta ben on my way home to the bananahouse.
Varför rädd? Helt plötsligt bor man i Stockholm och tror att alla vill en något ont, man håller väskorna hårt, kollar mobilen 50 ggr i timmen om den ligger i väskan eller om någon lyckats dra upp dragkedjan gräva djupt ner i väskan och tagit mobilen när man har den i knäet hårt hållen. Paranoid? Jag? Ja.
Calle har varit här mån, tis och lite onsdag. Mysigt. Han kommer ner på lördag och på söndag ska vi till Cirkus för att se Moneybrother. Jonas ringde idag och berättade att han ska vara med på railjam på Sergels torg på lördag, vilket jag inte hade en aning om, så antagligen går vi också på detta om Carl behagar. Fullspäckad helg alltså.
Mina dagar måste vara fullspäckade för att istället bli fyllda med ångest och tankar som jag helst vill slippa. Är aldrig ensam nuförtiden men så fort jag blir det fylls huvudet med alltför negativa tankar. Dock inte varje gång jag är själv, men övervägande de gånger det går bra att vara ensam. Har accepterat att jag är så, och kommer antagligen vara tills jag ligger i graven. Därför är ett eget boende inte intressant för mig. Trivs bra som jag har det. Kollektiv.
Snart börjar myggan och innan dess blir det nog limpsmörgås och Bravo-juice. Fröken Strålin dricker inte te alltför ofta och tänker därför inte ljuga om att jag ska dricka te för att det låter mysigt. Punkt.
Lev väl och hör sen.
